Grusat hopp?

I veckan vågade jag äntligen ringa kvinnokliniken för att fråga om de kunde testa varför vi inte blir gravida och kanske se om deras insatser passar oss. De tyckte vi var så gamla att vi skulle få gå före i kön men pga min vikt tar de inte ens emot oss förrän jag minskat 45kg (minst, vågade ju inte väga mig på förra väglagen). Vi får dessutom ingen remiss till ivf om vi behöver det förrän jag minskat 55kg (minst). 

Jag säger inte att det är fel, de tänker på min totala hälsa och insatsens chans till framgång. Däremot kan jag inte förstå att de inte tar emot så de kan kolla så det inte finns något annat fel oxå. Tänk om jag lyckas gå ner i vikt å det tar 2-3 år, då är det knappt vi hinner försöka innan vi måste stå i kö för adoption om inte det ska bli för sent med. Om det tar 2-3 år till undersökningar å man då kommer på att nere ni kunde ändå inte pga ngt annat, då kanske vi inte hinner adoptera (vilket oxå kommer kräva tid och eftertanke). Man kan lugnt säga att allting känns jobbigt just nu... 

Varför skriver jag detta här bland massa okända människor? Ja antingen har du gjort en liknande resa med vikt eller,adoption och kan ge tips och tankar, eller så är du en god medmänniska å bara håller tummarna, eller, vilket jag hoppas, så går allt jättebra å jättefort å vi blir jättegravida å får jätteviktiga barn och kan peppa dig. 

Jag är iaf igång ordentligt och hoppas jag ska göra mina tre bästa månader på lchf nu (för nej, jag kan inte byta diet då jag testat allt annat, behöver en kolhydratsfattig diet för koncentrationen, och tror på detta. Kanske är det dom när man tror på Gud men ändå syndar? ;). 

På banan?

Idag blev jag medlem på kostdoktorn.se och såg Mys föreläsning om sin viktresa och vilka tankar och verktyg som stärkt henne. Är du inte medlem så aktivera din gratis provmånad nu å titta på henne. Hon pratar om att inte tröstäta för att man inte är älskad, utan att älska sig själv så vill man inte göra det mot sig. Det sista var en liten tolkning och läsning mellan raderna. JAg tror dock hon är något på spåret när hon säger att "Kärlek har inte med hur du ser ut att göra. Kärlek har med hur du ser på dig själv att göra". Och det är nog väldigt sant. Vare sig man är stor eller liten är man svår att älska, se eller uppskatta om han hänger med huvudet och ursäktar sig för världen. Jag har vänner som är supervackra när ingen ser, när de ler, men i grupp blir de osäkra och skrämda. Att gå på, stega fram och vara den underbara människa man var skapad att vara! Besök Mys blogg genom denna länk.

Eller som Mary Kay Ash sa "God did not have time to create a nobody, only a somebody!"

Ikväll blir det till att räkna upp tre bra saker jag gjort idag, tre saker jag är tacksam för och något jag vill ha hjälp med. Tack Mia Törnblom för den övningen...

L

Minus nr 2

Två minus varav det senaste låg på 3.8! Så grymt skönt att ha ätit ägg, bacon, rikligt med grönsaker med kött och sås och mår så bra att då få ett minus. Jag är mer fokuserad och gladare än tidigare. Kan ta tag i saker. Nu ska jag bara fortsätta så här!! Hejja mig!! 

Äkta känslor??

Läser en helt underbar krönika på Aftonbladet, helt värd en eloge!
Läs På Facebook får ingen missfall 
och tycker det känns skönt hur någon får ut det där hemska, det negativa med facebook. För samtidigt som jag tycker att det hon skriver är sant, och jag själv tröttnat på att "hänga på fb" och se vänner posta sina fem minuter av lycka från varje dag, blir jag samtidigt trött på de som inte följer facebooks gyllene regel om att man ska vara så lyckad, förverkliga sig själv, och skriva statusar som folk kommer "gilla". Samtidigt som vi efterlyser att någon ska vara ärlig på facebook så måste man vara så pass ärlig att man inser att inte alla av ens x antal facebookvänner vill läsa om ens senaste magsjuka, uppsägning, skrika barn, bajsiga blöjor eller enorma otur på arbetsmarknaden. Jag vill inte veta inre känslor från mina bekanta - det är därför de är mina bekanta och inte mina vänner.

Vad skulle jag skriva på FB om jag talade sanning? Hur många vet ens vad vi själva verkligen känner och tycker hela tiden? Skulle jag skriva att istället för att gå ner i vikt har jag gått upp sex kilo på en månad. Något som för de flesta skulle vara en omöjlighet. Skulle jag skriva att jag funderar på om min ovilja att få barn beror på min rädsla att dö under förlossningen? Att jag just nu hellre äter kakor än går ner i vikt så jag får bättre chanser att bli gravid? Nä, det skriver jag inte. För FB är ingen dagbok - den är en social media och har sina egna regler. Där får man inte vara ledsen för då förstör man andras stunder. Där får man bara göra reklam för sig själv och sitt liv så att andra ska vilja ha det, och de som bryter mot det scrollar vi förbi. Vad ska man skriva på de negativa uttalandena? Att man förstår att de inte får något jobb efter att ha sett alla problem de har? Att det är fantastiskt att de haft fem mysiga minuter med sina barn som annars uppför sig som vildar? Nä, det gör vi inte heller. Vi scrollar hellre förbi än är ärliga mot de som fått äran att bli en ny kategori vänner: facebookvänner. Det är de vi är falska mot, de vi vill lura, de vill lägga ut bilder för att visa, för att finnas, för att bekräftas om så bara med en tumme upp. För hur beskriver man annars ett samhälle där den ena vännen sitter ensam i tysthet och längtar efter en man, medan den som har en inte hinner lyssna på honom när de är på restaurang för hon måste lägga ut en bild på maten på FB först?!

Önskar er en underbar och reflekterande sommar!

Biggest Loser

är igång igen, och jag väntar på mina kollegors kommentarer om att de ska se på tjockis-TV. Jag kan inte förstå hur man kan säga så, hur man kan sitta å gnälla på överviktiga när överviktiga hör å ser det, hur man kan gnälla på sin egen vikt som normalviktig inför folk som väger för mycket. Jag blir så arg å tänker "synd om dig att du inte älskar dig själv tillräckligt för att inte klaga på dig själv". Det är det vi behöver göra, älska oss själva! Det finns nog med folk som gnäller i världen och på sånt man gör än att man ska hjälpa. Det är bättre de som är glada och vill stärka varandra umgås å att de som är negativa å självkritiska (och därför oxå dömer andra hårdare, läs Mia Törnblom) får sitta å gnälla ihop.

Jag hejjar stolt på mina medkämpar från TV-soffan och hoppas deras blod, svett och tårar ska smitta även till min sida av skärmen.

Påsk i LCHFs tecken

Häromdagen var jag bjuden på Afternoon Tea och satt bredvid en tjej som varit med i VV i fyra veckor. Jag brukar tycka att fördelen med LCHF eller GI jämfört med just VV är att man kan äta så mycket när man är borta utan att man stör sin matideologi och utan någon form av räkning. Jag har aldrig kunnat äta så mycket borta och ändå gå ner i vikt som jag kan med LCHF, men just där och då då det bara fanns Scones och kex att välja på var det inte riktigt läge att lyckas bevisa just detta...

Påsken som kommer går däremot i LCHF:s tecken kan man lugnt säga, mycket kött, fisk, ägg - allt ekologiskt förstås och med god kötthalt, samt en härlig gräddtårta med nötmarängbotten a al LCHF får bli pricken över i:et. Att lyxa är nu för mig att unna mig några skivor av en banan eller en klick Janssons frestelse. När jag var med i VV var det fortfarande färdigproducerade bakverk som var min last och man körde stenhårt med belöningssystemet att samla in points och göra av med dem på godsaker såsom godis, utfyllda chokladbars och färgämnestinna ägg.

Imorgon ska vi ha påskbord och jag ser särskilt fram mot köttbullar med rödbetssallad (om än bara lite) och prinskorv, skinka, ostbricka, omelett och massa annat gott...

Önskar dig en härlig påsk...

Två dagar av rörlighet...

Igår körde jag crosstrainer 30 minuter och idag promenerade jag lugnt ca 1 timma. Är ganska begränsad i vad jag vågar göra för knäna men så glad att jag gör det.

Emelie på fantastiska livutansocker.se coachar mig så det står härliga till!! =).

Vi har satt upp mål för mars månad:
Äta LCHF
Träna 30 min/dag
Titta på något inspirerande varje dag
-6,5kg under mars månad








Så nu vill det till att ligga i!!! =).
Kämpa på därute!! Och ge aldrig, aldrig upp!!! Läs på förpackningarna vad ni stoppar i er, inte bara kalorilistan utan innehållsförteckningen!! Idag är inte ens grädde grädde....

/L