I veckan vågade jag äntligen ringa kvinnokliniken för att fråga om de kunde testa varför vi inte blir gravida och kanske se om deras insatser passar oss. De tyckte vi var så gamla att vi skulle få gå före i kön men pga min vikt tar de inte ens emot oss förrän jag minskat 45kg (minst, vågade ju inte väga mig på förra väglagen). Vi får dessutom ingen remiss till ivf om vi behöver det förrän jag minskat 55kg (minst).
Jag säger inte att det är fel, de tänker på min totala hälsa och insatsens chans till framgång. Däremot kan jag inte förstå att de inte tar emot så de kan kolla så det inte finns något annat fel oxå. Tänk om jag lyckas gå ner i vikt å det tar 2-3 år, då är det knappt vi hinner försöka innan vi måste stå i kö för adoption om inte det ska bli för sent med. Om det tar 2-3 år till undersökningar å man då kommer på att nere ni kunde ändå inte pga ngt annat, då kanske vi inte hinner adoptera (vilket oxå kommer kräva tid och eftertanke). Man kan lugnt säga att allting känns jobbigt just nu...
Varför skriver jag detta här bland massa okända människor? Ja antingen har du gjort en liknande resa med vikt eller,adoption och kan ge tips och tankar, eller så är du en god medmänniska å bara håller tummarna, eller, vilket jag hoppas, så går allt jättebra å jättefort å vi blir jättegravida å får jätteviktiga barn och kan peppa dig.
Jag är iaf igång ordentligt och hoppas jag ska göra mina tre bästa månader på lchf nu (för nej, jag kan inte byta diet då jag testat allt annat, behöver en kolhydratsfattig diet för koncentrationen, och tror på detta. Kanske är det dom när man tror på Gud men ändå syndar? ;).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar