Hur man inte blir socialt avvikande...

Sen ett debattprogram på tv där en dietist sa vi blir socialt avvikande av LCHF (se tidigare inlägg om min åsikt om detta befängda uttalande) och min omgivnings oro för att jag inte kan äta mackor på kvällsmöten så har jag helt sonika packat ner en bit LCHF-bröd som jag kan ta upp och bre med de pålägg som erbjuds. Det får ju vara extremt om jag inte skulle kunna äta påläggen!!

Det är ju just detta som gör att man inte blir socialt avvikande med LCHF! Efter 3 år med VV och 45 kg minus (i form av pendlande två kilo ner och ett upp varannan vecka i tre år!!) kan jag ärligt säga att med VV blir man oxå lite annorlunda för då MÅSTE man ta med sig något för att inte avvika från programmet eller gå hungrig - för så fungerar ju lågkaloridieter. Med LCHF kan man äta det mesta, var som och när som, och om man önskar kan man ta med en skiva bröd till kvällsmöten, annars äter man bara pålägget. =). Det godaste helt enkelt... =).

Igår var jag och storhandlade. Tänk att äta på ett sätt, gå ner i vikt, och utan att riskera tappa viktnedgången kunna stoppa: Rökt makrill, brieost, korv, chevpcici, fet brännvinsost, fet grevéost och avocado. Saker som tidigare innebar, så som jag tänkte, att jag behövde avstå riktig mat - alltså mycket mat. Hela min tid i vv gick ut på att tänka ut vad jag kunde äta för att få så mycket mat för så lite points som möjligt (å innan dess prickar och allt vad det hetat...) för jag var hela tiden hungrig. Med LCHF har jag lärt mig att äta mindre men äta sådant som gör mig mätt och framförallt sådant som är bra för kroppen. Jag tror inte jag åt en avocado eller fet fisk på hela tiden i VV, då hade man ju inte "råd" med allt som skulle vara kring: sås, potatis (kanske någon grönsak?). Idag ser jag på allting helt annorlunda. Jag väljer något gott och/eller nyttigt som proteinkälla och väljer sedan till lämpliga grönsaker utifrån färg, form och tillagning, och sedan toppar jag med en god sås... ...och går ner i vikt...

Jag hjärta LCHF