måndag 5 februari 2018

What are you waiting for?

Vanligtvis brukar den frasen vara riktad till mig själv. Vad väntar jag på, varför sätter jag inte igång? Nu är den riktad till vågen: vad väntar du på? Slå över nu någon gång... Att jag skulle ta THE BIG FIFTY imorgon känns smått otroligt, men inte omöjligt så illa som jag mått hela veckan av Metforminet...

Jag har även börjat träna. Min kompis Lena fick igång mig... Jag började känna lite sug efter att ta en promenad, efter att ha varit helt anti trots idoga timmars motivationssamtal på företagshälsan och ett halvår i FAR så kunde jag ändå knappt tänka mig något värre sätt att spendera en timma. Trots att det skulle ta mig närmre mitt mål. Alla saker jag inte valt trots att jag ville är dock ett kapitel för sig, tätt förknippat med beroendesjukdomen som inte vill tillåta några friskfaktorer att få finnas i mitt liv. Det är oxå en sak som kursen gett mig. Insikt och analysverktyg till mitt egna beteende. Jag är så tacksam. Jag är oxå tacksam för min fina vän som fick med mig till gymmet (med moroten att jag fick umgås med henne där) och redan efter en gång kände jag "Jag är en tränande människa". Det måste finnas något latinskt uttryck för det. Typ "ego sum Aspiro aspero"... haha... Nu tränar jag efter en månad tre gånger i veckan och sörjer om jag måste ställa in ett tillfälle. Förra veckan lyckades jag till och med motivera mig att ta mig upp på crosstrainern efter mello för att kompensera för det missade onsdagspasset på Indoor Striding.

När jag möter folk får jag ofta höra nu att det verkligen syns att jag gått ner i vikt. Det är roligt men kluvet att höra. Jag fattar att jag ser hälsosammare ut nu än innan, men sist jag såg ut så här tyckte ju folk, och jag, att jag var jättestor!!! Det är oxå kluvet för jag känner jag fuskar. När folk tycker "wow" så tänker jag "men jag fuskar ju med metforminet", men nej! En tablett som minskar sug och ökar illamående och som hjälpt mig med några extra kilon två månader är inte att fuska när man kämpat i tre år för att gå ner 50 kilo! Då betyder de kilona ingenting. Det är bara det att det är just nu förändringen är som störst eftersom jag inte fallit av vagnen på över sex månader!!!

Om några veckor ska jag på live-kurs på Sockerskolan i Stockholm. Återfallsprevention. Det ska bli roligt och givande. Jag älskar mitt nya liv, och mitt nygamla och rätta jag. Det är spännande att upptäcka mig igen.

Tills dess bjuder jag på lite musik...


Inga kommentarer: