fredag 21 juli 2017

Sockerberoende, matberoende och det där med jävlaranamma...

Länge sen jag skrev, jag var ju så stolt sist. Felaktiga prioriteringar (jobb framför mitt liv) satte mig i en ond spiral och plötsligt hade jag gått upp 15 kg på 10 veckor och var tillbaka på att avsky att röra mig... så lite, så bräckligt... vissa röster i mitt liv säger "ska du inte testa en annan diet?" och jag känner bara men hallå, du har ju inte lyssnat eller respekterar mig nog för att förstå. Jag skiter faktiskt fullständigt i om ngn annan tror på att man kan vara sockerberoende, matberoende eller om insulinsänkande kosthållning som lchf är farligt. Jag är övertygad om att det finns, att det är rätt sätt att leva och det bästa för kroppen. Det är heller knappast som en sekt av kändisar och lite allmänna förtsåsigpåare utan förespråkas av både läkare, dietister och forskare. Däremot är det trots lchf en ständig kamp när man har en betroendehjärna, eller blå och röda hund på axeln som övertygar mig om att ta en kaka, bara en, å en till... om någon inte tror att matberoende är ett matmissbruk (vården vägrar konsekvent remittera mig till matproblemenheten) kan jag säga att det finns inget frivilligt i att hälla ut mjölken för att behöva åka och handla, köpa fyra bakverk och trycka i sig dem i smyg på toan hemma (den första förstås nedtryckt med bara handen i bilen på vägen hem). 

Jag är mestadels på banan men faller av någon vecka eller två hela våren. Jag hade nästan gått ner de nya 15 men gick upp 5. Det är så tröttsamt. Om det bara fanns ett piller, ett sätt att slippa äta...

Fastän jag hela tiden ratat fastedieter och tänkt att de inte är ngt för mig som är rädd för att vara hungrig har jag bestämt mig att testa 16:8 som bygger på samma princip som lchf: minska insulinutsöndringen. Givetvis äter jag lchf på mitt ätfönster. Jag lyckas inte ta mig till ketos, jag lyckas inte nolla kolhydrater, jag kan inte äta tills jag är mätt, jag blir aldrig mätt. Känner det inte... såvida det inte är buffé för då blir jag mätt superfort. Så det är säkert psykologiskt. My Westerdahl skriver om periodisk fasta att hon fått bättre känsla för sin mättnad så jag känner att jag oxå vågar testa. 

Har testat ett dygn och drack två koppar te under förmiddagen då jag fastade från 20-12. Trodde inte jag skulle klara det men det var lättare att jag trott. Kommer fortsätta utvärdera framöver. 

Till lunch åt jag rostad muggmacka med kött och kletig röra. Å lite kokosfett. Mellis och ikväll blir det fläskytterfilé, vaxböner och vitkål. Imorgon ska jag väga mig så jag kan skriva lite siffror av viktnedgången från första veckan. Jag vet ännu inte hur många dagar per vecka jag tänker äta 16:8. Alla dagar det passar fram till jobbet tror jag. Sen kanske jobbdagarna om jag trivs med det. Det känns just nu iaf väldigt skönt att fått ett mål mindre att tänka på, oroa mig för och att riskera överäta vid. 

So long...